Hur kan man tycka synd om en otroligt välbärgad man med en större plånbok än de flesta, i världen, med en överlägsen fysik, med en fin familj, som jobbar med sin dröm och som allmänt många (många är lika med miljoner) ser som en kung?

Det går. Jag lovar.

Jag tycker faktiskt synd om Zlatan just nu. Efter gårdagens uttåg ur Champions League, igen, mot Barca, igen, så såg han ändå rätt samlad och lugn ut. Det berömda smilet bjöd han även på. Trots det så kan jag inte låta bli att tycka synd om honom. Den där j**** Champions League-bucklan som bara blir längre och längre från hans famn. Jag vill aldrig säga aldrig, men hans chanser att få vinna den är små. Väldigt små. Som han själv sa så börjar tiden rinna ut. När tiden börjar rinna ut börjar min panik komma…

Kan Barca tänka sig köpa tillbaka honom? Skulle han göra det då? Bara för chansen att vinna Champions League? Jag blir tokig när jag tänker på hur hans chans brändes när han var i Barca och när han stack så började de vinna igen. Detta är ett så otroligt känsligt ämne för mig så känner mig helt desperat i min tankegång på hur han ska få den där bucklan. Trots att han igår inte var bra, det var han faktiskt inte, så förtjänar han att vinna för sin karriärs skull.

Det var inte bara Zlatan som inte var sitt bästa jag. Hela PSG var pinsamt dåliga. Det fanns ingen glöd, ingen vilja, ingen kraft. Det såg ut som att de redan gett upp. Visst att de hade ett stort underläge mot ett av världens bästa fotbollslag men man kan ju inte bara ge upp? Kolla vad de gjorde mot Chelsea till exempel. Men PSG är inte bättre. Barca var det bättre laget under båda matcherna. Igår var en otrolig klasskillnad och PSG var chanslösa med sitt spel. Om man ens kan kalla det spel.

Jag försökte njuta av Barcelonas felfria spel, men jag måste säga att PSG hopplöshet gjorde mig för matt. Trött. Besviken. Arg. Hur kan man komma till kvartsfinal i världens bästa fotbollsturnering och spela så dåligt? David Luiz var helt urform och gjorde mer skada än nytta. Pastore borde aldrig fått spela hela matchen, han gjorde inga rätt och gav mig huvudvärk. Zlatan var loj. Cavani rörde inte boll. De andra slarvade och såg desperata ut. Den enda som försökte och gjorde ett godkänt jobb var Verratti. I honom var det glöd. Synd att de andra inte verkade vilja gå vidare lika mycket som han.

Barca var överlägsna. Iniesta var som en perfekt melodi som slingrade sig smidigt fram. Han är som rinnande vatten. Neymar är livsfarlig som en laddad pistol och han samt de andra var alltid på rätt plats vid rätt tillfälle. Det är som att de nästan kan blunda och ändå vara precis lika bra. Nu vill jag att de vinner hela turnering.

Bayern kan dock bli ett brutalt hot. Efter Portos vinst med 3-1 i första mötet så hann man tänka “tänk om Porto tar det…”. Men den tanken varade i någon minut. Efter en halvlek hade Bayern gjort 5-0 och ordningen var återställd. 3-0 målet var så snyggt så jag fick gåshud.

Jag kan inte nog understryka hur besviken jag är, men det är bara att gilla läget. Jag orkar inte ens tänka på det mer. Imorgon lottas semifinalerna men första ska Real möta Atletico och Monaco mot Juventus.

/Soccerflickan