Hockey- VM närmar sig med stormsteg och läget för den svenska truppen ser allt mörkare ut. Hade jag varit förbundskapten (vilket jag som tur är inte är), hade jag satsat på de inhemska spelarna i första hand och gett dem chansen att kliva fram. Jag undrar hur många par glasögon förbundskapten Pär Mårts kommer att slita ut innan och under VM!

En hel del skulle jag kunna tro. Återbud på återbud från andra sidan Atlanten har ekat i luren hos vår svenske förbundskapten Pär Mårts och det är absolut inget angenämt dilemma han nu står inför. Men trots detta har han en förmåga att få ihop pusselbitarna och ta våra blågula hjältar långt i turneringar. Nu stundar dessutom ett VM, som i år går av stapeln i Minsk och intresset för årets upplaga verkar svalt. Inga direkta stjärnor vill visa upp sig, journalisterna riskerar att censureras, det har precis varit ett OS och sist men inte minst är grannlandet i uppror. Ja, det är mycket som händer där borta i öst just nu och frågan är hur säkert det egentligen är att resa dit. Och hur påverkar det ishockey-VM?

Men hockey är hockey och det är världens bästa sport. Att de mer etablerade stjärnorna nu tackar nej, anser jag ge de som fått stå i rampljusets skugga en jättemöjlighet att visa upp sig. Så något positivt ser vi ut att kunna finna i alla fall. Vad gäller det slutgiltiga manskap Pär Mårts väljer att ställa upp med i VM, är det nog ingen som vet hur det kommer att se ut. Jag tror inte ens han själv vet det just nu. Trots den presskonferens som hölls igår. Men klart är att det är en intressant trupp han matchar inför Oddset Hockey Games. Tre Kronor har hittills fått ja av några stjärnor: Mikael Backlund (Calgary), Joacim Eriksson (Vancouver), William Karlsson (Norfolk Admirals), Mattias Ekholm (Nashville) och Anders Nilsson (NY Islanders).

Jag avundas verkligen inte vårt svenska ledarteam. Hur man ska kunna försvara fjolårssuccén har jag ingen aning om. MEN vad jag däremot vet med största säkerhet, är att firma Mårts/Popovic har en förmåga att få ihop pusselbitarna. Jag sätter aldrig mina surt förvärvade slantar på Sverige mer än jag behöver eller känner mig säker på en vinst. Jag är allt som oftast negativt inställd de gånger de spelar. MEN, bara för att bli desto mer positivt överraskad när matchen spelas. Låter det underligt? Absolut och det är det som är meningen också.

Kanada, USA, Finland och Ryssland har starka och intressanta lag. Det har de alltid haft, men någonstans i mitt hjärta tror jag på en svensk framgång. Jag tror man kommer att göra upp om medaljerna trots allt. För att våra grabbar besitter en sjuhelvetes vilja och geist. Och tron kan försätta berg och motivation kan slå klass!

Vad tror ni kära läsare?