Hej kära läsare, jag är han som ni knappt kan höra i podcasten (vi ber om ursäkt för det, vi jobbar på det och har liksom regeringen tillsatt en arbetsgrupp som kommer komma fram till en lösning innan nästa val).

Det om det.

När jag gick i lågstadiet så bad våran fröken oss att skriva en dikt om våren. Min gick någonting såhär:

Våren är den årstiden då snön smälter, våren är den årstiden då vintern tar slut, våren är den årstiden då SM-guldet delas ut.

Där och då kände jag att det var ett mästerverk i klass med Gustaf Fröding och Nils Ferlin, så här i efterhand så känner jag att den inte håller den höga klassen jag som 10-åring ansåg, men men. Våren är fortfarande starkt förknippad med slutspel för min del, som Karlstadbo så vet man att det är vår när folk börjar tissla och tassla om hockeyn och folkströmmen till Löfbergs Arena växer. Jag är säker på att detta fenomen inte är något som endast sker i Karlstad, jag antar att Jönköping, Göteborg, Linköping och numera även Skellefteå kan känna igen sig i detta; att hockeyn helt plötsligt blir det absolut viktigaste i staden under en dryg månad.

Det är något väldigt speciellt med slutspel, jag minns när man spelade bandy på skolgården under mars och april och skyllde varenda ful förseelse man gjorde på “slutspelskänslor”. Alla gjorde detta, för oss var bandyplanen på skolgården Löfbergs Lila Arena, vi spelade för att få lyfta SM-bucklan och alla gick in 100%. Jag vet inte hur det är på skolgårdar runt om i Sverige nu för tiden, men jag hoppas att det forfarande är samma sak, för helvete vad roligt det var. Slutspelspulsen var total och de som hade biljetter till matchen var nästintill kungar.

Jag har alltid antagit, eller snarare förväntat mig att det ska vara så i alla städer vars lag befinner sig i slutspelet. Men idag fick jag en uppenbarelse som jag helst skulle vilja ha ogjord. Efter att det stått klart att Play-in-serierna blir Luleå mot Djurgården och Färjestad mot Brynäs så antog jag att det kommer bli fullt drag från såväl bortafans som hemmafans. Tills jag snubblade över en tweet från Brynäs Support Gävle (@BrynasSG) “Resan till Karlstad inställd pga bristande intresse. Ni som bokat lösbiljett kommer få info under dagen”. En seriematch en tisdag i november är detta förståeligt, men i ett play-in där laget kan ha chansen att slå ut Färjestad på bortaplan och därmed ha chansen att gå hela vägen och få upprättelse för en ganska blek säsong är nästan skamligt. Jag, och många med mig, ser Gävle som en av Sveriges största hockeystäder, om inte Sveriges hockeyhuvudstad. Att Brynäs IFs supportar väljer att inte åka och stötta sitt lag i det här läget är för mig helt oförståeligt. Visst det är Play-In och många (inklusive jag själv) är inget fan av denna andra chansen-lek a la Melodifestivalen. Men det är fortfarande ett “minislutspel”, även fast jag bara sett några enstaka matcher på stream i år och inte besökt en riktig läktare sedan april förra året, så känner jag en slutspelsnerv. Precis på samma sätt som jag kände på den där bandyplanen för drygt 10 år sedan.

Efter som hjärtat återfinns på ståplatsläktaren i Löfbergs Arena och i en grönvit sköld med ett F, ett B och ett K på så skulle jag ändå tippa att det blir FBK seger i den Play-In-serien, 2-0 i matcher. Djurgården-Luleå blir nog jämnare, 2-1. Ta mina tips för vad de är, jag är ingen expert – jag är en simpel värmlandspôjk med åsikter.

Fysiskt i ett LA, psykiskt i ett annat – Erland