En sak får mig att gå taket, vi har domare i svenskhockey. Eller vänta, nej det har vi inte. De är rent utsagt värdelösa. Det jag inte förstår, hur kan man vara så in i helsike dåliga.

Vi tar SM-Final 3 som ett exempel. Färjestad tar ledningen med 1-0, man slarvar och det blir 1-1, kort efter så åker Pontus Åberg ut på en utav de billigaste av utvisningar denna säsong. Ungefär som Berglunds i match ett. Det är skrämmande. När man gett utvisningen på Åberg, SAIK gör mål, då kommer det som gör mig rädd, man ska börja kompensera tillbaka, men en lika billig. Då är vi jävligt fel ute. En konsekvent nivå finns inte inom sikte, inte ens på radarn. Så långt är vi ifrån den drömmen. Man vänder matchen på en skitutvisning och tror att man vända den tillbaka med en kompensation till utvisning.

Man måste också kunna matcha domaren tillsammans som gjort det bra, inga varannandags domare. Har man gjort en bra match måste man få döma igen, man kan inte sätta ihop ett schema inför varje serie.

Exempel, de som domarna själva anser har gjort det bäst i kvart och semifinal ska få dömà hela finalserien, inget gullande med olika. Ge dem chansen att göra minst en bra match, det finns inte inom räckhåll idag. Dömmer man alla matcher i en serie så vet man hur snacket fungerar på banan mellan just dessa två specifika lag, man skapar en relation med spelare och ledare. Man borde känna sig tryggare och mer konsekvent i sina bedömningar.

Men en sak är viktigt. Det måste fortfarande vara en öppen dörr, domarchefen måste vara kritisk mot sina adepter. Gör en kille flertalet misstag eller skapar oreda, byt då ut. Det måste vara öppet. Man måste våga vara kritiska mot sina domaren.

SHL har problem. Stora problem. Domarna har fallit ned på en nivå som är under all kritik, något måste göras. Frågan är hur det ska lösa sina problem, för problemen är djupa. Det kan alla intyga. Har ni förslag skriv i kommentarsfältet.

Bjure