Alla som någonsin hållit på med någon sport, oavsett vilken nivå eller hur bra man var/är kan påstå att matcherna man älskade att vinna och hatade förlora var de som betydde mest. Jag minns en gång, jag tror att det var 2007, vi  spelade Hammarö Cup och vi hade gått som tåget, ända fram till finalen. Väl där så tror jag att vi mötte Lerum, matchen var jämn, så pass jämn att den skulle avgöras på straffar. Det slutade med 32 straffar totalt. Glädjen när pucken passerade mållinjen på straff nummer 32 var total.

Nu säger jag inte att en SM-final går att likna med en final i Hammarö Cup U13, men för oss var det våran SM-final. Det var den cupen som vi såg fram emot mest mot under hela året, det var hemmacupen, vi hade A-lagets omklädningsrum och på finalmatchen så var läktaren nästintill full. Så för en 27 killar i Hammarö HC-tröja så var det som att vinna ett SM-guld. Så häftigt var det.

Idag, om ca 1 timme och 29 minuter i skrivandets stund så drar årets upplaga av SM-finalserien igång. En maskin som gått som en ångvält över sina två motståndare och ett lag som med erfarenhet, lagmoral och tradition slagit ur underläge och lyckats avväpna och döda sina tidigare opponenter. Det är en 39 år gammal dynasti mot en 4-årig utmanare. Ryggsäckshockey mot fartfylld anfallshockey. “Det sämsta lagbygget i Elitserien/SHLs historia” mot “tidernas största guldfavorit”.

Nu har jag nog slut på liknelser.. Skellefteå Allmänna Idrottsklubb mot Färjestads Bollklubb.

Jag har sökt med ljus och lyckta de senaste dagarna för att läsa vad hockeysveriges experter har att säga om finalserien, inte en gång har jag stött på någon som för fram minsta lilla grej som talar för Färjestad. Allt är för Skellefteå och kanske med all rätt. De är Sveriges bästa lag, överlägset så här långt. Men så här långt i slutspelet så vore det lite löjligt att säga att de testats på riktigt, man har mött nian och tian i serien. Två lag som så sent som förra året inte ens skulle kommit till slutspel. HV var som ett gäng kattungar och verkade vara nöjda med att kommit till kvartsfinal, med all rätt. Linköping räckte inte till, varken offensivt, defensivt eller inställningsmässigt. Man var inte redo att slå ut Skellefteå. Färjestad har mött trean och fyran. Ett jämstarkt Brynäs som i stort sett är lika starkt som Karlstadlaget. Årets överraskning Växjö var tippat att köra över Bollklubben från Karlstad, återigen hade experterna fel.

En annan aspekt som lätt glöms bort är det faktum att Skellefteå har visats sig svara väldigt negativt och varit väldigt känsliga på fysiskt spel. Ett exempel på det är Joakim Lindströms reaktion på Rahimis tackling i semifinalserien. En lätt tackling från LHC-spelaren och superstjärnan Lindström svarade med en spearing. Det ska därför bli kul att se hur de svarar upp på Tollefsen, Berglund, Belle, Röymark och Arells fysiska behandling. Skellefteå har aldrig riktigt testats på den fronten, från och med idag så blir det andra puckar, Färjestads chans är att få Skellefteå att tappa fokus, att vara i ansiktet på dem hela tiden, att få Jimmie Eriksson att vakna mitt i natten efter att ha sett Berglunds hånleende i en dröm. Tappar Skellefteå fokus från sin totalhockey så har utmanaren en chans, annars är chansen stor att Raol Le Mat hamnar i Norrland.

För att Färjestad ska ha en chans så vill det till att Fredrik Pettersson-Wentzel spelar på sin absoluta toppnivå och att Färjestads fysiska pjäser gör sitt jobb.

Låt årets höjdpunkt börja, idag skiner solen i Karlstad. Ett gott tecken månne?

 

Erland