Det är inte mycket mer än 21 timmar kvar, tills VM 2014 drar igång när jag knappar in dessa rader och jag ska sova hälften av de timmarna, sömn tar dig framåt.

Jag som troligtvis rätt många andra, har precis sett klart det första programmet av SVT’s VM-Magasin. Vissa kanske zappar vidare till 6an för klassisk “late night slapp-tv”, hämtar en macka från köket, kollar igenom flödena på smartphonen som sitter fastlimmad i handen, hör överdrivna garv från TV’n, kollar upp och blir besviken, för det inte alls var något att skratta åt, men man kollar vidare för det är härligt på något sätt, man myser. Andra vet inte ens vad zappa är, de låter SVT surra vidare med något program som de inte ens vet vad det heter, men de är glada ändå, för de vet inte mer än så.

Jag testade att skriva ner några grejer jag tänkte på medans jag såg VM-Magasinet, för att kunna förmedla tankarna vidare till er, kära, nyblivna läsare, detta är troligtvis något jag kommer fortsätta med, under VM. Att lite som på Twitter, se något och snabbt skriva en rolig tweet om det man just såg, men här då, istället, lite senare, lite mer eftertänksamt, lite längre o lite bättre. Ni kanske också har kämpat med att hitta på nya förkortningar på ord för att rymma allt på dem förbannade begränsade 140 tecknen.

Nu då när SVT har debuterat, eller kanske bör en gammal stofil som SVT benämnas som, comeback’ande, i alla fall, så brukar ju studion snabbt få mycket kritik, oftast dålig och även jag har en del kängor, men jag fann förvånat lite “studio-snack” i mitt Twitter-flöde, men möttes av detta underbara sidofält.

Först tyckte jag studion kändes lite trång och att det vore kul o se någon snubbla när de går mellan bordet och soffan, men de verkar ju inte förflytta sig särskilt mycket. Störde mig på att det kändes som bordet blockerade soffan, när de filmade Hamrén och Nannskog kunde man se halva Elisa Palha och några kroppsdelar av dem andra, samt när de då zoomade in på t ex Nannskog, så såg man till sidan om honom ett halvt Elisa-ansikte som stirrade in i kameran, lite obehagligt faktiskt. Sedan när de ibland växlade ord mellan soffan och bordet, så fick liksom Hamrén o Nannskog obekvämt vrida på sig, kanske löjligt kritiskt, men jag gillar TV-produktioner och har höga krav på SVT. Bordet var förövrigt way too Babyblue.

Copyright? Okunnig här, men detta kan ju alla se gratis via SVTplay, där jag “printscreenade” ifrån så.

Övriga analyser:

– Blåa kostymer, påminner om gamla dagar, med Bosse Hansson o Arne Hegerfors (Ja, jag har matat igenom gamla VM-Krönikor), vet inte om jag gillar det eller inte.

– Deras bakgrund/utsikt/megafönster är förövrigt grymt, upplevs dock bäst i dagsljus, bör hinnas uppleva när de drar igång kl 17 på fredag. De har ju förvisso vinter, men man vaknar inte sent en ledig dag och blir helt utan dagsljus, som i vissa andra länder.

– Uppsnappade inte riktigt om de i soffan, kommer vara bistående figurer, tror inte det, då det bara är David Fjäll, Daniel Nannskog, Johanna Frändén och självklart alla medelålders kvinnors favorit André Pops, som nämns, om programmet på svtplay.se och svt.se.

Men måste ändå säga att jag gillade herren i mitten med det underbara dubbel-efternamnet Brandao-Jönsson, även om han påminde om en orangutang.

Vad tyckte ni om VM-Magasinet’s premiär?