Att förhållandet mellan Roberto Luongo och Vancouver Canucks varit nära brytpunkten de senaste åren är nog de allra flesta medvetna om. Den snart 35-årige målvakten, bördig från Montreal, fick först supportrarna emot sig under Stanley Cup-slutspelet 2011 när puckarna trillade in lite väl enkelt. Från den tidpunkten ända fram till förra sommaren har Canucks plågats av en klassisk ”goalie controversy”. Vissa har tyckt att Luongo är målvakten att satsa på medan många andra menade att Cory Schneider var mannen att hålla i handen när stormen går.

I somras valde Canucks att göra sig av med det problemet när den yngre Schneider skickades till New Jersey, där han efter sin ankomst har förvisat en av tidernas främsta målvakter, Martin Brodeur, till bänken.

Ett konstigt beslut av Canucks tyckte många. Varför inte skicka iväg den gamle Luongo istället och bygga en framtid med Schneider? Svaret på den frågan är ganska enkel. Det handlade om pengar.

Bobby Lou, som Luongo kallas, skrev 2009 på ett monsterkontrakt över 12 år värt $64 miljoner. Det är inte ett kontrakt som ett annat lag så gärna tar över.

Från och med den här säsongen tog John Tortorella över tränaruppdraget i Vancouver, och tanken var att han tillsammans med Luongo mellan stolparna skulle få fart på det västkanadensiska laget. Men Canucks har haft stora problem, framför allt när inte ens det svenska tvillingparet Sedin har lyckats särskilt väl med poängproduktionen. Tortorella har därför varit väldigt pressad under sin första säsong i Vancouver, vilket inte minst märktes i mötet med Calgary i januari där hans beteende skapade rubriker över hela världen.

På senare tid har han dessutom valt att peta stjärnmålvakten Luongo till förmån för svenske rookien Eddie Läck. Svensken har visserligen gjort ett habilt jobb, men någon Luongo är han inte och kommer aldrig bli det heller. Trots det valde Tortorella att ställa Läck i målet i helgens Heritage Classic-match, en holmgång mot Ottawa som fansen i Vancouver såg mycket fram emot. Ottawa vann den matchen och publiken visade med all önskvärd tydlighet att de nu hade bestämt sig om vem de vill se mellan stolparna i Canucks-målet. De buade ut svenske Läck och ropade efter Luongo.

Igår var så sista dagen för NHL-klubbarna att genomföra spelaraffärer sinsemellan. Men redan i tisdags genomfördes den affären som kanske fick allra störst utrymme i medierna. Roberto Luongo var inte längre en Canuck. Ett lag hade bestämt sig för att öppna plånboken rejält och hämta hem den förlorade sonen som gjorde sig ett namn i klubben mellan 2000-2006. Florida Panthers bytte till sig Luongo och skickade iväg Jacob Markström och Shawn Mathias.

Om Luongo var glad eller ledsen över flytten till The Sunshine State? Så här uttryckte han sig på Twitter: