Vi fick idag bevittna ännu en historisk tillställning på Maracana i Rio de Janeiro.

Det är alltså första gången någonsin som Chile vinner över Spanien. Det är också första gången som en regerande världsmästare förlorar två raka matcher i det efterföljande världsmästerskapet. Men allt detta vet ni redan, för Lasse Granqvist berättade det för oss minst en gång för mycket.

Men vad kan vi säga om detta Spanien?

Efter tre raka mästerskapsguld slutade historien så här. Spanjorerna blev förnedrade och fick stå där på världens mest mytomspunna arena med byxorna i knävecket. Spelare som har vunnit allt, både med landslaget och på klubbnivå, såg nu så mätta ut så att de skulle överleva i den fattigaste av favelor utan mat ända fram till nästa VM-slutspel.

Iker Casillas, en av världens allra bästa målvakter, såg skräckslagen ut både mot Holland och Chile. I Sydafrika släppte han in två mål på sju matcher. På två matcher den här sommaren har han släppt in sju. Och några av dem borde aldrig ha letat sig in i nätmaskorna.

Det är dock inte bara Casillas fel att målen läcker in i stridare strömmar än genom ett midsommarsvenskt altantak. Även backlinjen var bedrövlig, på alla sätt.

Offensivt då? Hur fungerar detta tiki-taka?

Många kommer nog säga att den mest hatade spelidén sedan catenaccion nu är död. Det tror jag inte på. Men visst måste Spanien ändra på någonting. Dagens fotboll kräver fart och löpningar. Dagens Spanien är trött, stillastående, långsamt och väldigt, väldigt mätt.

Vicente Del Bosque menade efter kvällens match att Spanien kämpade hårt och gjorde allt för att besegra Chile. Jag håller inte med. Idag såg de totalt ointresserade och hopplösa ut.

Kung Juan Carlos av Spanien valde att abdikera när han kände att han inte pallade med kungasysslorna längre. Världens bästa fotbollslandslag någonsin valde att följa i regentens spår. Kanske hade man kunnat göra det på ett lite snyggare sätt, med lite rakare rygg än Quasimodo uppe på Notre Dames tak. Allt tar slut någon gång, och kanske är det bättre att gå ut med en krasch än att somna in i stillan ro.

Hur som helst kan många av er gotta er hela natten lång. För inget är väl lika härligt som när den som har allt plötsligt står där utan någonting?

Vad tänker Diego Costa just nu?