Igår hade jag en utomkroppslig upplevelse. Från helvetisk hetta till isande kyla. Från absoluta botten till atmosfärens topp.

Vad var det egentligen som hände i London igår? Det kommer jag undra länge.

Innan matchstart av Chelsea och PSG var jag extremt pepp och taggad. Zlatan-klockan ringde och matchen var igång. Det började ju med en vass chans av Cavani men sedan blev matchen ganska loj. Snark och jaha. Från att ha varit halvsovandes till att se min värld raseras framför mina ögon på en sekund. Zlatan går in i en duell med Oscar som har bollen. I livesituationen ser det faktiskt lite illa ut, men värre skulle det bli. Oscar kvider och ser ut som den filmstjärnan han är. Chelsea spelarna gestikulerar och gnäller. Zlatan sitter på knä. Domare Kuipers slänger upp det röda kortet utan att blinka. Armageddon.

Zlatan Ibrahimovic blir utvisad. I ett återmöte på bortaplan i en åttondel i Champions League i London mot ett av världens bästa lag. FELAKTIGT.

Jag står för det, och det är inte bara för att det är Zlatan. Den där situationen var inte rött kort. Punkt slut. Oscar är den som går in med dobbarna före och visst att Zlatan går in för hårt, men han viker undan benen för att det inte ska bli en konfrontation. Det ska definitivt vara frispark, kanske gult kort men that’s it. PSG stod nu med 10 man mot Mourinhos 11 män och Chelsea går vidare på ett 0-0 resultat. PSGs enda chans var att göra mål.

Domaren fortsatte vara en höna utan huvud och dömde inte en situation som såg väldigt mycket ut att vara straff för Diego Costa några minuter senare. Säkerligen på grund utav att han visat ut Zlatan, men så kan man inte bygga en domarinsats. På kompensationer och jämförelser. Det är vansinnigt.

Inte bara domaren gör matchen infekterad utan hela planen såg ut som idioternas paradis med efterslängar, armbågar, filmningar, gnäll och det var så många suspekta situationer att jag tappade räkningen. Det blev ett ingemansland. Första halvlek blåstes av och andra satte igång. Chelsea fortsatte köra sitt “Mourinho-spel” som bygger på ren taktik och är enligt mig ett himla tråkigt spelsätt. De lyckades inte komma igenom PSGs maskor och Paris kämpade för att göra mål. Cavani var löjligt nära men bollen gick stolpe ut och det syntes faktiskt knappt att PSG var en man mindre. Efter att Chelsea inte alls imponerat och PSG snarare dominerat så var det ändå Chelseas Cahill som fick spräcka nollan. 1-0 när klockan stod på 81 minuter.  Jag ville egentligen redan stänga av matchen efter Zlatans utvisning av ren och skär ilska men kollat vidare av rent självskadebeteende. Men tur var väl det för fem minuter efter 1-0-målet fick PSG hörna och David Luiz, som varit i hetluften hela matchen mot Diego Costa, satte pannan till och gör ett nickmål som ekar över hela arenan. Placerad och kraftfullt och det står 1-1 med 4 minuter kvar att spela och matchen gick till förlängning.

Jag visste varken ut eller in vid tillfället och vågade knappt titta när första kvarten blåstes igång. Hur skulle Paris orka? Käpphästen Thiago Silva behövde ta i för kung och fosterland och bollen tog på hans hand när han skulle nicka bort en boll i straffområdet. Straff till Chelsea efter 6 minuter. Hazard placerar den iskallt bakom Sirigu. 2-1. Nu var slutet nära.

Andra kvarten satte igång och Paris hade 15 minuter på sig att göra mål och inte släppa in några fler. PSG tryckte på och vägrade vika ner sig. Hörna igen och den här gången blir kapten Silva inte syndabock utan hjälte. Han nickar in bollen och Courtois är även denna gång chanslös. 2-2 till Paris i den 114:e minuten!

Jag flög upp välter glas och tar en löpning genom hallen med uppsträckta armar och kan inte förstå det. Ska Paris ta det här och skicka ut Chelsea på hemmaplan med en man mindre?

Som en änglakörs ljuva sång ljuder domarens visselpipa och matchen är slut. Slutresultat blev 2-2 och Paris Saint Germain är vidare till kvartsfinal i Champions League, och de gjorde det utan Zlatan och med 10 man i en och en halv timme mot Chelsea.

Jag kunde inte tro det. Vilken prestation. Vilken sensation. Vilka kämpar. Vilka hjärtan. Paris spelade med sådant hjärta och med sådan själ att de lyckades vinna mot Chelseas taktik, mot det förlegade domarsystemet som höll på att sätta de i skiten rejält och de lyckades bevisa för hela fotbollsvärlden och alla andra som bryr sig att drömmar kan slå in bara du jobbar hårt och aldrig ger upp.

Det återstår att se om Zlatan får spela i kvarten eller inte. PSG ska överklaga och jag hoppas de häver hans avstängning. Oavsett så ska hela laget hyllas och brassekungarna Luiz och Silva delar på tronen tillsammans med sina lagkamrater, för det var verkligen en laginsats igår. Vad Chelsea höll på med är ett mysterium. De ända de lyckades skapa var de åskmoln som slog ut från Diego Costa. Han var en sådan ilsken tjur igår och hans kapning av Silva i andra halvlek var RÖTT om något.

Att en domare år 2015 fortfarande kan göra så felaktiga beslut och äventyra hela matchen som igår är för mig helt sinnessjukt. Den diskussionen ska inte behöva tas, men som det såg ut igår så är den högaktuell. Inför repriser och låt matcherna vinnas eller förloras rättvist.

Igår var ett mirakel och jag är så lycklig att PSG gick vidare. Jag drömmer inte denna gång men nu gäller det bara en sak tills kvartfinalerna: Free Ibra.

/Soccerflickan fortfarande hög på lycka