“De ville skicka mig i pension. Jag skickade hela deras lag i pension.”

Det finns inte så mycket mer att säga. Guden säger allt. Tack Zlatan för att du tar oss till EM!

Sverige spelade bättre än någonsin när det verkligen gällde. Lite sent bara. Varför de har velat hålla oss på halster under hela kvalet kan man undra, men nu är jag glad över att det är över. Vägen bär till slut till Frankrike nästa sommar. Ett land som just nu står i lågor och där tårarna knappt hunnit torka. I en tid där bombhoten och terrorn lurar bakom hörn och samtidigt mitt ibland oss. Om ett halvår står vi där. Kan fotbollen ena oss och att vi som massa blir större än hatet?

Fotbollen förenar, men delar också. Vi spelar mot varandra, men den här gången blir det en folkfest. En folkfest som förenar människor, som samlar oss. Och alla ska vi se Zlatan göra kaoz.

Han är anledningen till att vi är vidare. Han delade havet, ledde oss torrskodda över den och tog oss till landet som flyter av vin och ost. Han är ledaren, inspiratören, magikern. Om hans första mål på Parken, som var en iskall klack-aktig sak, var magi så var hans andra mål, THE frispark ett enda rungande halleluljah-moment. Många frisparkar han tagit har gått överallt förutom i mål, ingen räknar egentligen förutom Kim Källström, men han tar dem alltid ändå. Alla dem är nu bortglömda då hans bredsida gick runt muren och in i krysset och vidare till historien. Han fortsätter skriva om historieböckerna, igen och igen, och chocka världen men nu var det första gången på länge han själv blev helt tagen över sitt egna mål.

När matchen blåstes av och det stod klart att Sverige slagit ut Danmark hemma på deras bakgård så lyfte hela taket. Det var det bästa som hänt svensk fotboll på länge. Det var en sjuhelsikes leverans. Erik Hamrén har länge varit ett av mina irritationsmoment, men jag får ge honom att han lyckades verkligen få till det nu när det behövdes som mest. Det var hans sista chans och han tog den. Laget har varit formsvagt länge och det finns fortfarande så mycket att jobba på, men igår visade på förbättring. Kritikerna tystnade också och alla står vi vid sidan och bara fånler just nu. Jag såg en glöd jag länge saknat, en glöd som jag kunde se U21 ha i somras, men som “gubbarna” glömt bort. Nu var den där igen. En låga som tändes och hölls vid liv av kapten på skutan. Han som står i fören när vi anländer till oh la la – land.

Det finns så mycket mer att skriva men just nu svävar jag fortfarande på moln och tänker ta tillvara på den här känslan.

Zlatan – Du är kung.

/Soccerflickan