Det är som att solens strålar inte riktigt kommer igenom ett tjockt molntäcke. Solen glimtar fram men det är inte en blå himmel på många mil.

Jag inser hur stor Zlatan är för mig i fotbollssammanhang. Hans skada igår mot Chelsea gör min blick suddig över det som faktiskt var positivt igår – Paris Saint Germain vann över Chelsea med 3-1 och har ett riktigt riktigt bra utgångsläge för återmötet nästa vecka. Så, jag är lycklig men klart tagen och ledsen över Zlatans otroligt dåligt tajmade skada. Jag får säga som Maxwell – nu får han vila fram tills semifinalen.

Jag ska inte ropa hej än, men nu gäller det att ta fram det positiva ur det här. Zlatans utgång tog fram en villig och stark Moura och mitt i allt kliver Pastore fram, och ser lika chockad ut som resten, och driver fram ett ruggigt snygg 3-1 mål till Paris i sista minuten. Detta visar att laget inte bara handlar om just Zlatan. Det finns ett helt lag där bakom som är förbannat sugna.

Det började i alla fall som en drömstart när Lavezzi, som fått leva lite i skuggan av Zlatan och Cavani, gör mål i fjärde minuten och vi vet inte vad vi ska tro. Det är ju alldeles för tidigt för att tänka tanken så jag blir istället stressad över att de nu inte ska tappa ledningen. Zlatan (aj aj) tappar bollen och gör allt för att vinna tillbaka bollen men förgäves, Babyface/Zorroface Silva får hjärnsläpp och tabbar sig och Chelsea får straff vilket Hazard tar iskallt när Sirigu går åt andra hållet. Nu har verkligen stressen stigit i graderna, och första halvlek blev sedan ingen syn för fotbollsgudarna för Paris del. Domaren skulle dock gett Paris en straff i slutminuten av första, men annars var det Chelsea som hade ökat takten.

Efter paus så hittade Paris sitt spel igen, och efter Luiz självmål,  Zlatans skada och Pastores 3-1 så stod resultatet klart.

Zlatan hade inte sin bästa kväll, han blev osynlig i första förutom några bättre bollar framåt åt kamraterna, men han var inte den stjärna vi är van att se honom som. Mourinho hade verkligen fått sina mannar att kontrollera vartenda en av Zlatans steg, vilket gjorde det svårt för honom. Sedan slutade kvällen i ett mörker och nu håller jag bara alla allt jag håller kär att han kan vara tillbaka tidigare än senare. Det är ovant att se honom segla ner som ett fällt träd och grina sådär illa, men han är ju ett odjur så man vet aldrig. Cavani och Verratti hade också glömt sin feeling hemma. Det var för mycket tapp av bollen och bara slarv, inte okej mot ett lag som Chelsea som direkt kan ta upp det och vända om. Lavezzi däremot gjorde en strålande insats och visade star quality, mer sådant tack! En annan PSG favorit var Motta som var en klippa och satte stopp för Chelseas anfall gång på gång.

I Chelsea gjorde Luiz störst intryck. Jag har nog aldrig sett en så förbannad spelare någonsin i match och om han hade superkrafter hade han nog fått hela stadion att explodera och sedan ensam stått kvar i en krater av glödande afro.

Det blev en fin avslutning på en bitterljuv afton, och tiden (2 dagar enligt doktor PSG) får utvisa vad som händer med Zlatan. Jag håller andan så länge.

The Special One vs The Only One – 0 – 0, med klar fördel till PSG.

———–

Annars i CL. Real Madrid utskåpade Dortumnd och vann med 3-0. I tisdags så blev det desto jämnare. Trots en Bayern dominans med blev det 1-1 mot Man United och återmötet hoppas jag blir lika ovisst. Jag äter gärna upp mina ord och ser United avancera till semi. Även Barca-Atletco slutade 1-1 och det återmötet blir också ett sprakande fyrverkeri.

/C