Jag har precis sett klart Brasilien – Chile och har en Mount Everest hög puls. Jag lider så otroligt med Chile. Och jag gråter till en intervju med Cesar som jag inte ens förstår bara av åsynen av hans uttrycksfulla ansikte och tårögda ögon. Men jag kommer tillbaka till det efter ett inlägg om omgång tre (som känns som en evighet sedan).

Omgångens skräll: Algeriet. För första gången avancerar Algeriet till åttondel och Fabio Capellos besvikelse går inte att mäta.

Omgångens idiot och VM:s största snackis so far: Luis Suarez (Uruguay). Jag har skrivit ett hel inlägg om det. Ofattbart tråkigt slut på Suarez slut och jag tror att detta slår ut Uruguay ur VM.

Omgångens måltid: Chiellini (Italien). Se ovan.

Omgångens besvikelse: Cristiano Ronaldo (Portugal). Han är en av världens bästa anfallare, om inte den bästa. Man har större krav på honom, Han skulle satt fler av sina chanser mot Ghana, ett räckte inte, och nu är jag besviken över att inte få se honom mer i VM. Det blev inte Ronaldos VM.

Omgångens mål: Xherdan Shaqiri (Schweiz). Kanonskott. I dubbel bemärkelse. Fantastiskt. Och just det, sen gjorde han två till mål.

Omgångens sista sekund: Georgios Samaras (Grekland). Det står 1-1 mot Elefenbenskusten. Samaras som nyligen kommit it, fälls (inte helt övertygande) och går fram själv och tar straffen i sista tilläggsminuten. Med sekunder kvar gör han mål och skjuter Grekland vidare till åttondel. Kunde lika gärna varit “Omgångens skräll” – hur lyckas Grekland nästla sig in??

Omgångens fight: Kevin Prince Boateng och Sulley Muntari (Ghana). Efter att ha fightats med ledarstaben fick Prince och Muntari åka hem til Ghana, lite olägligt inför mötet med Portugal.

Omgångens cash is king: Ghana. Ett plan kommer lastat med kontanter. Massa kontanter. Det räckte inte för avancemang, men Boye blev i alla fall plåtad kyssandes sin sedelbunt som han kan rama in och minnas tillbaka.

Nu ska jag samla mig inför Colombia-Uruguay.

/C