Efter ett maratonlångt sommarlov (hela 5 veckor!) hoppade jag på ett nytt jobb för en månad sedan och tiden till allt annat har varit knapp. Det tog några veckor att strukturera upp allting med jobb, andra jobbet, vänner, familj, skrivandet men nu är jag redo och har en plan. Medan jag har gjort min plan så har den efterlängtade fotbollssäsongen redan satt igång och mycket har hänt som ni redan vet med allt ifrån Zlatans svenska målrekord till Manchester United djupa svacka OCH plånbok till det stundande EM-kvalet med mera med mera.

För att inte göra ett inlägg som är rena rama sammelsuriet så koncentrerar jag mig på EM-kvalet och resten tar vi allt eftersom ju mer tiden lider.

Så. Ikväll är det Sverige – Österrike. Jag känner mig tvådelad; å ena sidan känner jag en axelrycking-och-det-här-tar-vi-ju-känsla medan den andra delen av mig känner en liten oro. I Sveriges grupp är förutom vårt gulblå även Ryssland, Montenegro, Moldavien, Lichtenstein och kvällens motståndare Österrike. Av dessa ska vi bara gå vidare, punkt slut. Sverige har ju dock en vana av att spela ganska mediokert, mot gränsen till riktigt uselt, mot lite oklara motstånd. Sverige kan briljera mot Tyskland och England, och sen spela som att fötterna var ihopbundna mot till exempel Albanien. Efter förra veckans landskamp så är Zlatan vårt hopp, som vanligt, och som det ser ut nu så får han sällskap på planen av sina grabbar Durmaz och Zengin. Intressant tycker jag. Otroligt tråkigt med Nabils skada, men tycker att Z-trion bör prövas och nu finns inget alternativ så det är bara att ut och briljera.

Hamrén vill inte favorittippa Sverige. Han safear lite där. Det är väl helt ok, men nu tycker jag att det är upp till bevis för coach Hamrén. Det här är hans sista chans och slutdestination Frankrike och EM är enda alternativet. Hamrén och Sverige har på senaste tiden, eller alltid kanske, varit ganska dåliga på att ligga steget före och tänka långsiktigt. Det känns som att det är mycket säkra kort alternativt släcka bränder-metoder när någon blir skadad exempel. Det finns inte ett självsäkert lugn och min högsta önskan är att Hamrén och ledningen gått en crash course i strategi och planering i sommar, men Hamrén körde ju istället live-TV i Brasilien så jag vet inte hur det blev med det där… Klart jag vill att Sverige vinner ikväll, men lika viktigt tycker jag det är att se ett Sverige som spelar med en plan, en långsiktig plan. Att försvaret funkar, mittlåset håller, kanterna täcks och är rörliga, samspelet mellan mitt och övriga går smidigt, anfallet är spetsat och överraskande – och OM allt det där kan bockas av ikväll så kan jag till och med ta en förlust, för då finns det ändå hopp för Sverige i EM-kvalet. Då kommer det fler chanser att ta de där poängen. Men om allt känns halvdant, osäkert, stirrigt, och OM vi vinner, då kommer jag absolut inte kunna känna mig säker på utgången.

Det kanske är mycket begärt att Sverige ska ha fått ordning på precis allt på att-göra-listan, men när det är mycket att göra så gäller det bara att komma igång för då kommer resten att flyta på. Om det inte finns tid så gäller det att ta sig tid och det är bara att vänja sig vid att det kommer bli tufft och hektiskt. EM är en otroligt svår turnering så det här är bara början, ett smakprov på vad som komma skall. Hoppas jag.

Jag lovar att jag är tillbaka nu och kommer ge tid åt skrivandet. Det gäller ju att bara ta sig tid och pricka av sin to-do-list, eller hur Hamrén?

/C