Zlatan är ännu en gång Guldbollen vinnare, han har vunnit åtta år i rad, och totalt nio gånger. Det säger en himla massa om Zlatan, men det säger också en hel del om konkurrensen.

I 10 år är det en kille, en man, som har totalt dominerat svensk fotboll, och som även gör ordentliga nedslag i Europa. Det finns ingen som har ens varit i närheten av att utmana honom om titeln som bäst i Sverige. Få utmanar honom ens i världen.

Igår tillfrågades fotbollsprofiler och journalister om vem som kan utmana just kung Zlatan om Guldbollen. Ungefär 9 av 10 svarade att det inte går, den sista sa sig själv på kul. Det är först när Zlatan lägger skorna på hyllan som någon annan kommer vinna priset. En promille av mig tänkte att Markus Rosenberg skulle vinna igår för sitt jobb med MFF i Allsvenskan, cupen och Champions League, som en morot av förbundet till andra spelare att det går att slå Zlatan. Sedan insåg jag, och så klart förbundet, att det är ju omöjligt att slå Zlatan på fötterna för det här priset. Trots att Zlatan inte ens har spelat under hösten så har ingen kommit nära hans status och klass. Han gav alla ett sju veckor långt lekutrymme men ingen kunde ta tillvara på chansen. Han är den enda som spelar på riktig proffsnivå, om man ska jämföra med andra riktiga proffs ute i världen, så det hjälpte ju förstås inte med sju veckors försprång. Sefik – one down, one to go.

Om det fanns ett pris för näst bästa så hade Markus Rosenberg varit där och hämtat det. Inget snack om saken, men hur ska en Allsvenskaspelare någonsin kunna utmana en spelare som spelar i en av världens hetaste ligor och blir utvald som en av världens 23 bästa spelare? Det går ju bara inte. Det är helt olika världar. Olika planeter. Så vad gör Sverige åt det? Nada enligt mig. Svenska Fotbollsförbundet hyllar Zlatan med priser, men jag saknar vad de gör för att hylla och lyfta svensk fotboll. Svensk fotboll som gärna ska göra avstamp i Europa och världen även efter Zlatan. Jag vill ju inte ens tänka på den dagen när han slutar, men den kommer ju onekligen komma och då vore det kul att fortfarande kolla på svensk fotboll utan att få ångest och känna hopplöshet. Jag har skrivit om det innan och skriver det igen; satsa på kidsen! Sätt ribban lite högre, de som kommer palla trycket kommer verkligen palla trycket. Kolla på Zlatan, han är vårt bästa exempel. Han gav aldrig upp och han tränade mycket och länge. Han var en talang men det är hans mentalitet som kryddat talangen med den stjärnglans han har idag. Det är inte bara hans fötter som vinner priser, det är även hans psyke. Utan psyket så blir det inga fötter.

Igår var Fotbollsgalan en enda lång pina fram tills att Guldbollen skulle delas ut. Jag är ledsen, men i år såg jag inte ens galan för den har varit så dålig senaste åren. Det lilla jag såg igår talade för att så även var fallet i år. Det är så stelt och torrt, och då tycker jag att Anna Brolin och Soran gör ett bra jobb, men publiken, deltagarna och vinnarna är så schtiff. Det jag såg som talade emot var ett starkt och väldigt rörande tal av Zlatan Ibrahimovic, Guldbollen vinnare för nionde gången. När han nämnde Klas, Pontus och hans bror, som tyvärr inte finns med oss längre, var tårarna nära. Det var fint att se honom så “dödlig”, trots att han för mig är och alltid kommer att vara så mycket mer än en kille från Rosengård som är ganska bra på att sparka boll. Han är att våga och att vinna.

/C