Det blev till slut en nionde pokal för mina lag. FC Barcelona tog den sista stora Champions League bucklan i Berlin i lördagskväll.

När Rakitic, som har axlat Xavis plats mycket bra, gjorde mål i den fjärde minuten var det nog många som tänkte att det här skulle bli en barnlek för Barca och att Juve skulle bli förnedrade. Speciellt med det Barca-signerade anfall när nästan hela laget touchade boll innan den stack bakom Buffon. Men icke. För övrigt Barcas tidiga mål så var första halvlek ganska jämn. Vilket lag skulle ta kommandot i andra halvlek?

I andra halvlek var det Juventus tur, och det var det bästa som kunde hända för matchen. Morata gjorde 1-1 och andra halvan av matchen skruvades både intensitet och tempo upp ordentligt. Men det var en annan man som skulle bli hjälte i Berlin. En omtalad man med ett ordentligt bett. Suarez.

Suarez var inte inblandad i Raktics mål, men Suarez var på rätt plats för att sätta dit 2-1. Stadion lyfte och där och då kändes det som att det var klart. För att verkligen sätta ett utropstecken efter matchen, istället för punkt så fick även Neymar göra mål och slutreslutatet blev 3-1. Messi blev mållös men hans kollegor Neymar och Suarez har verkligen haft en magisk säsong och att de fick avsluta med att göra mål, ta segern och CL-bucklan till Barca kan inte bli större.

Det jag tycker är mest anmärkningsvärt för finalen är ändå att det var både Xavi och Pirlos avslutningsmatcher för sina gamla lag. Två fotbollsgiganter. Två klasspelare. Två fotbollsgenier. Två gentlemän. Två spelare som gjort så mycket för fotbollen. Det är faktiskt slutet på en era.

Xavi tar sitt pick och pack till Qatar klubben Al Saad. Draftad från ägaren mån tro? Pirlo ryktas gå till antingen USA eller Australien då han fått grönt ljus trots att han har kontrakt med Juve till 2016.

De båda spelarna kommer lämna ett enormt tomrum efter sig i både Barca och Juventus, och trots att de har fina och kompetenta efterföljare är det stora skor att fylla. Pirlos tårar efter matchen gav mig lite ont i magen, men när Xavi var den som var först fram och trösta honom så blev jag alldeles rörd. De utbytte några ord och Pirlos bedrövade ersattes med ett skratt och de stora giganterna visade allt det fina med fotbollen. Kämparglöd, gemenskap och kärlek. Att det kan kännas som liv och död men när man bryter ner det så är det faktiskt som Xavi sa i veckan; Fotboll är en boll och några kompisar.

Xavi – jag saknar dig redan. Jag önskar fler var som du. Pirlo – Italien, och fotbollen, behöver fler spelare som dig.

/Soccerflickan