Matchen är väl lite passé nu egentligen men tänkte ändå skriva några rader. Några rader om ingenting.

Sveriges landslag åkte till Turkiet och blev uppätna av de turkiska fansen sång och skrål, och vi kan ursäkta oss i evighet med “men det var ju bara träningsmatch”, men jag tänker inte köpa det argumentet.

Jag saknade helt och hållet energi från Sverige. Det var som att lyset gått och ingen ens valde att leta fram till elskåpet. Hamréns målsättning med denna match var att ta in nya spelare, framhålla en bättre balans i laget och organisationen och framför allt visa att Sverige kan hämta upp sig efter det tråkiga beskedet om att det inte blir något VM i sommar. Det blev väl inte riktigt som det var tänkt.

Visst, nya spelare slängdes in titt som tätt, men kändes rörigt och just obalanserat. Det var ingen klar strategi som presenterades, och redan innan 2 minuter hade gått hade Turkiet redan skjutit hål på Hamréns ambition. Sverige var som unket fuktigt trä som skulle bli till en brasa. Resultatet – inte en gnista.

Zlatan var med en halvlek och var till och med nere som mittfältare, en roll som Zlatan inte ska behöva ta för att få ett bättre spel. Durmaz kämpade på och men försvaret var så trött så trött. I svenska målet stod Johan Dahlin som inte kändes uppvärmd direkt. Ingen gjorde ett bestående intryck.

Hamrén får sätta sig vid ritbordet igen. Han som ledare måste kunna locka fram kämparglöden hos spelarna, om de nu själva är så odugliga att de inte kan trycka på on-knappen. Jag tycker det är kul att  nya, unga framförallt, spelare får chansen, men det måste finnas en planerad strategi. Och dessa nya spelare måste i sin tur se till att ta chansen när den väl nu ges! Kom igen, lite engagemang från både coach och spelare nu tack.

Jag efterlyser ett gäng energy bars till Svenska Fotbollsförbundet. Extra starka. Supersize.

——-

Tacka f** för att det blir Champions Leauge på tisdag och onsdag.

/C