Dagen efter 1-1 mot Ryssland. Borde jag vara överlycklig? Nej. Borde jag vara missnöjd? Nej.

Friends sjöng och fotbollsfötterna sprang över planen och mörkret hade redan lagt sig över Stockholm. Jag såg matchen hemma, och tyvärr tog inte matchen ett starkt grepp om mig. Med ett snabbt mål av Ryssland så kände jag att detta kan bli totalt haveri och då stänger jag hellre av TV:n. Sverige hade börjat bäst så att ge matchen en chans kändes rättvis, men vid Sebastian Larssons straffmiss så blev jag irriterad. Det är bara inte OK att missa straff i en EM-kval match. Det skulle egentligen inte ens vara straff, men när väl domaren gör ett misstag till lagets fördel så får man ju inte sumpa den!

Första halvlek tog slut med svenska andan i halsen. Ryssland var närmre 2-0 än Sverige var 1-1. På väg in i omklädningsrummet fick vi äntligen se lite jävlar anamma i det svenska laget, i det här fallet mellan Kim och Andreas mot Jimmy och Erkan. Jag skulle inte kalla det bråk som målas ut i de svenska tidningarna, men en diskussion var det och tur var väl det. När andra satte igång så fick vi äntligen vår kvittering. Durmaz gav Toivonen en snygg boll som Toivonen mötte perfekt och satte i ryska buren. Målet blev Toivonens avsked till matchen för sedan fick han en lårkaka-sträckningsaktig-skada och Elmander fick bytas in. I samma veva lyckades ryssarna komma runt det svenska försvaret och Shatov hamnade själva framför öppet mål men tack och lov så sköt han över.

På samma sätt som att Sverige började första piggt och sedan tappade fart och självsäkerhet, så gällde samma sak i andra. Ryssarna tog mer och mer mark och var farligast, med Kokorin som vassaste kniven i lådan. Det hände inte så mycket mer i matchen förutom att Sverige började slarva i slutet och när domaren blåste av matchen och det stod 1-1 på tavlan så pustade fler svenskar än ryssar ut.

En straffmiss i framför allt ett EM kval kan absolut förlama ett lag, och då med Sveriges största stjärna Zlatan vid sidan av. Men jag tycker ändå Sverige höll ihop. Stundtals gick det väldigt bra, och det även utan Zlatan. Klart han saknades, han ÄR ju lagets skelett och muskler, men hans närvaro och pepp från bänken var i alla fall en tröst. Gårdagens insats får väl räknas som ett godkänt, men vi bör inte vara nöjda. Det var helt enkelt en medioker match mot Sveriges farligaste lag i gruppen. Det behövs verkligen en kraftansträngning för att möta Capellos män på hemmaplan och med tanke på hur slut alla var igår så behövs ett rejält fys- och psykpass innan flyget går till Moskva.

Innan dess så är det Lichtenstein som står på tur på söndag. Hamrén pratar om att möblera om och att Zlatan kan vara spelklar. Det enda jag vet är att laget måste göra en rejäl omladdning för Sverige har som vana att spela tråkigt, slarvigt och oinspirerat mot lag som själva är oslipade, som ett lag som Lichtenstein. Igår undkom vi rysk roulette, men kan vi hålla oss från att skjuta oss själva i foten på söndag? Jag hoppas det.

/C